Projekt Athena i Berlin, #3

Fredagens avrundande föreläsningar i ICD-huset på Kurfürstendamm innebar värmen till trots en viss lättnad från onsdagens och torsdagens geografiskt utspridda schema. Lättnad, därför att när solen gassar som den gjort under veckan (35 grader i snitt!) är det i många avseenden göttare att hänga i en föreläsningssal än att springa runt i solen, vilket var fallet under onsdagen och torsdagen.

Dagens första punkt var deltagarpresentationer. Andra motsvarande presentationer hade vid tidpunkten redan gjorts dagarna innan fredagen, varvid allt ifrån masteruppatser till kulturinstitutnätverket EUNIC presenterades. Presentationen av Athena gick bra, och kommentarer på presentationen var av samma art som jag nämnt i första inlägget: jag fick en del kommentarer om att den situation som Projekt Athena ser i Sverige har motsvarigheter i andra Europeiska länder.  En deltagare från Tyskland kom fram till mig efter presentationen och berättade att hennes uppfattning av de tyska humaniorastudenternas situation var att de av någon anledning har sämre självförtroende än andra studenter, samt om hur viktigt det är att man förstår att jobba med att förbättra detta.

Under veckan som gått har gensvaret för Projekt Athena varit väldigt bra, vilket är roligt. Mindre roligt, om än inte förvånande, är att de svenska humaniorastudenternas utmaningar beträffande arbetsmarknad, universitetspolitik och självförtroende i hög utsträckning alltså verkar delas av syskonstudenterna i andra länder i Europa.  Denna insikt är en av de viktigaste erfarenheterna från veckan som gick, om än inte den enda – insikten att humaniorakunskaper är av stor vikt för den som vill skapa möjligheter för människor att mötas,  är en annan erfarenhet.  Med mötas menar jag då i det här fallet främst att mötas inom områden som slarvigt kan betecknas som "kulturella": konst, teater, musik, dans och dylika områden. Att detta "kulturella" inte per automatik skapar bryggor torde de flesta vara överens om; med fördjupade kunskaper om kulturell och social dynamik har man ett nödvändigt verktyg – om än naturligtvis inte en absolut garanti – i det arbete som syftar till att dialoger mellan exempelvis sociala grupperingar, regioner eller länder inte utmynnar i  monologer.

Oavsett alla saker som humaniorakunskaper kan användas till, vore de intressant att närmare utforska skillnader och likheter i humanisters situation i olika europeiska länder, och utbyta erfarenheter kring detta ämne. Jag tror att vi skulle kunna ge varandra  mycket inspiration, faktiskt. Såväl beträffande vad som bör göras, som hur detta kan göras.

Sedan igår är jag tillbaka i Stockholm. Det var fint att vara i Berlin, men jag är fullkomligt nöjd med att bada i Mälaren. I solen läser jag Christopoher Isherwoods Goodbye to Berlin, boken som tjänade som förlaga till kultfilmen Cabaret, ni vet. Filmen är fantastisk, men boken är baske mig ännu bättre.

Simon Junström